Mobilen en dörr till det sociala livet

Under testet att leva utan mobil fick deltagarna i uppgift att dokumentera sina upplevelser i var sin blogg. Projektdeltagaren Hanna skrev i sin blogg den 14 maj ”Var nere på stan som vanligt och sedan hittade jag INGEN jag kände. Tiden kröp fram där jag gick fram och tillbaka över torget som det mobbade, mobillösa barn jag var.” Som social nödvändighet tycks mobiltelefonen spela en stark roll, den är mer eller mindre ovärderlig när vardagen ska planeras och genomföras med andra människor. För projektdeltagarna blev det därför nödvändigt att planera långt i förväg och därför var de också lite osäkra när dagen kom, skulle aktiviteten genomföras eller hade de andra deltagarna fått förhinder?

Gränsen mellan det privata och det offentliga

Mobiltelefonen har bidragit till att människor lättare kan koppla ihop olika delar av sina liv och ständigt vara i beredskap för att vad som helst kan hända. En del projektdeltagare ansåg att de utan denna möjlighet fick bättre koncentrationsförmåga och en mer harmonisk vardag. Thor skrev den 14 maj ”När man är med människor är man ’på’, och när man är själv så är man ’av’. Det är en tydligare kontrast, [---] jag är mer där jag är. Underbart.” Att inte ha möjligheten att kliva över gränsen mellan det privata och det offentliga lika smidigt som innan, gjorde att han kunde koncentrera sig på ett annat sätt då mobiltelefonen var undanlagd. Thor var också en av dem som skrev att han inte tänker använda sin mobiltelefon i samma utsträckning som tidigare.

En symbol för frihet eller ett stressmoment

Den frihet många önskade sig när de skaffade en mobiltelefon visar sig många gånger gå över till, eller kombineras med, ett ”tvång” av att ständigt ha mobiltelefonen till hands. Trots de positiva aspekterna som att slippa planera aktiviteter i förväg tycks mobiltelefonen föra med sig en stress av att ständigt vara kontaktbara.

Projektdeltagarna beskrev känslan av att inte vara kontaktbar på olika sätt. Kalle tyckte överlag att det var skönt att slippa den stress och det tvång som mobiltelefonen gav, det skulle vara bättre att själv kunna bestämma över sin tid. Vanligtvis brukade han kontakta sina vänner eller själv bli kontaktad för att göra någon sporadisk aktivitet, utan mobiltelefonen kunde detta inte ske utan gav en eftertanke. ”När man har gjort sina sysslor […], har man ju plötsligt mycket fritid på händerna. [---] Vad ska man ta sig till? Hur många sporadiska promenader orkar man ta? (Kalle, 13 maj).

Sofia reagerade på det motsatta sättet och blev tidvis väldigt stressad av att inte ha sin mobiltelefon: ”Här pratar vi om svåra abstinensbesvär. Kan inte koppla av. [---] Att den psykiska stressen av att inte ha mobilen tillgänglig skulle va så svår var jag inte beredd på” (Sofia, 15 maj).

Innan projektets början tycktes många deltagare vara märkta av ”tvånget”, de kände att de inte kunde stänga av sin telefon under den mobillösa veckan, utan lämnade den påslagen men tyst, för att kunna ta igen det de förlorat, efteråt.

*****

Emma Hellström har som student på Kulturanalysprogrammet vid Umeå universitet skrivit en uppsats som delvis bygger på erfarenheter från de bloggar som fördes av deltagarna i projektet om att leva utan mobil.
Läs hela uppsatsen Once you start having one, you can not stop it.