Öppenhet och slutenhet

Förmodligen är det så att alla funderar över Österrikes nationaltrauma just nu. Igår kväll tog Agenda upp frågan med Ann Heberlein, doktor i etik som hade mycket intressant att säga. Hon ville bland annat att vi ska problematisera ondska. Är det en sjuk människa som har utfört dessa vidriga brott eller är det utslag av ondska? Jag tycker att det var intressant att höra någon som vill nämna ord som ondska, det är väldigt ovanligt idag. Sjuk kan vi alla gå med på - det är klart att man inte är frisk i huvudet när man gör nåt sånt! Men ond? Ja, jag tycker nog det men frågan är om jag vill säga det.

Hur som helst kommer vi alla att fundera utifrån våra egna erfarenheter, våra egna rädslor och våra egna perspektiv. Ett av mina professionella perspektiv handlar om öppenhet och slutenhet. När jag har intervjuat barn om internet har det blivit mer och mer tydligt för mig att vårt västerländska samhälle vilar på en mer eller mindre uttalad dubbelhet till öppenhet och slutenhet. Vi förordar öppenhet: du måste berätta när du mår dåligt och säg till fröken om nån är dum. Å andra sidan uppmanar vi barn att inte berätta för mycket, t ex på internet. För mycket är intressant i sig. Det antyder dels att vi redan har en bestämd uppfattning om vad som är lagom mycket och dels att vi delar denna uppfattning med omvärlden. Alla ska veta vad för mycket innebär.

Men under arbetets gång har jag blivt tveksam till om vi verkligen är överens om vad för mycket innebär. Eller om vi verkligen har koll på konsekvenserna av att vara öppen. Eller sluten. I Österrike, liksom i alla liknande fall, hade den våldtagna och fängslade kvinnan behövt hjälp redan som 11-åring, om vi ska tro medierapporterna. Hennes slutna familj möjliggjorde våldtäkterna och senare fångenskapen. Om hon hade fått hjälp att komma undan sin pappa redan som barn hade det varit bra, så långt kanske vi kan vara överens. Hur man ska nå dit är en svår fråga som inte har ett enda svar men en större öppenhet och mindre rädsla för öppenhet kan vara en viktig ingrediens.

Visst blir det svårt och tungt med större öppenehet; vissa kommer förmodligen att berätta mer än de egentligen klarar av - de kommer att berätta för mycket och vi kommer att få veta saker vi inte vill veta. Men det är egentligen hela poängen - att vi vill få upp det onda till ytan, där det är synligt, där vi kan motarbeta det.