Facebook-vänner och andra vänner

Facebook är en av de största sociala mötesplatserna på Internet, och även om dess tillväxt bromsats något den sista tiden så är denna mötesplats alltjämt oerhört populär. Facebook tillhör den kategori av mötesplatser som brukar benämnas social network sites (SNS). Det handlar alltså om att synliggöra sociala nätverk och i dessa miljöer kretsar aktiviteterna alltid kring en "vännerlista".

Vännerlistan skapas genom att man bjuder in vänner till sin lista. Om de tackar ja till inbjudan så dyker de upp i listan. Samtidigt dyker jag upp i deras vännerlista. I min lista finns 124 vänner och bilden nedan visar relationerna mellan dem.

Men det är oftast skillnad på en Facebook-vän och en vän i vardaglig mening. Mina Facebook-vänner utgörs främst av kollegor från olika delar av världen. En del av dessa känner jag väl, men några av dem är jag bara ytligt bekant med. Utöver kollegor finns även andra vänner i min Facebook-lista, sådana som jag regelbundet umgås med på min fritid. Där finns kompisar från förr, grannar och en del släkt. Men inga studenter, där har jag dragit en gräns. Inte för att jag vill vara otrevlig med någon utan för att Facebook till slut skulle förlora sin mening för mig ifall min vännerlista blev alltför stor.

Redan nu är det knepigt att hantera sammanblandningen av olika grupper av bekanta som jag normalt inte umgås med samtidigt. Vad tycker egentligen mina kollegor om de där bilderna som var avsedda för min bror? Vad tycker egentligen min granne om det där litteraturtipset som jag fick från en kollega i Tyskland?

Men alla interaktioner med personer från olika sammanhang ger samtidigt en samlad och antagligen ganska sann bild av vem jag är. På så vis visar jag kanske upp en mer komplett och ärlig bild av mig själv på Facebook än vad jag gör i de olika sammanhang utanför Internet där jag träffar enskilda personer från min vännerlista. Samtidigt kanske jag inte alltid vill vara helt publik med vem jag är och hur jag mår. Jag kanske inte vill kommunicera samtidigt med alla mina kontakter utan bara med ett fåtal av dem. Fred Stutzman skriver tänkvärt om denna problematik och efterlyser sociala utrymmen på nätet som är mindre och där man bildligt talat kan viska till varandra.

Jag saknar också sådana miljöer. Miljöer där en mer personlig och nära nätgemenskap kan bevaras. Facebook är inte en sådan miljö för mig, tvärtom har dess storlek nästan utplånat all känsla av gemenskap.