Blogginlägg från Elza Dunkels.

Unga nätkulturer

Mon, 09 Jun 08 13:33:00 +02:00

Nu är det dags att skriva ansökningar! KK-stiftelsen släppte förra veckan ansökningsförfarandet till Unga nätkulturer - den största satsningen i Sverige på forskning om unga och nätet. Läs och sök! Det här kommer att bli toppenbra, eftersom de också talar om att det mycket väl kan komma mer pengar efter de 15 miljoner man hittills avsatt. Så ju fler bra ansökningar som kommer in, desto större chans är det att man avsätter ännu mer pengar.

Experience 2008

Tue, 27 May 08 10:13:00 +02:00

I Umeås närmaste stad, Vasa, arrangeras en konferens som har ett ovanligt tema. Konferensen heter Experience och har som slogan The crossroads of media, technology, design, education, business and culture.

En av huvudtalarna är Vim Veen, den holländska professorn som myntade uttrycket Homo Zappiens, den zappande människan. Hans forskning handlar mycket det som ibland kallas multi-tasking, förmågan att snabbt växla mellan olika aktiviteter (ibland missuppfattat som förmågan att göra många saker samtidigt). Professor Veen är en lysande föreläsare och en brother in arms när det gäller att peka ut kompetens hos unga medborgare. Han har bland annat sagt att det borde ingå i lärarprofessionen att identifiera styrkor, inte bara svagheter. Låter ju självklart när han säger det, men ser det ut så i skolorna? Eller förekommer det fortfarande att man inleder barns utbildningsväg med att tala om vad de är riktigt, riktigt dåliga på?

Konferensen välkomnar abstrakt fram till 15 augusti.

The themes of papers are formulated along with the content of the accepted abstracts. Please send your proposal, a one-page abstract in RTF-format, to experience08@abo.fi by August 15th, 2008. Acceptance will be notified personally via email by September 5th, 2008 and a fully detailed schedule of presentations will be published on the conference home page in September 2008.

Blogging for Hope

Thu, 15 May 08 10:22:00 +02:00

Idag, 15 maj, vill Amnesty att vi som bloggar ska skriva om mänskliga rättigheter. Kampanjen Blogging for Hope sprider sig som en löpeld mellan olika bloggar. Förutom bloggandet kan man stödja Amnestys arbete för mänskliga rättigheter genom att bli sms-aktivist.

Jag tänkte skriva om barns rättigheter eftersom det ligger närmast min forskning. I min avhandling började jag utforska begreppet childism. Har inte hittat nåt bra svenskt ord än eftersom de få texter som finns är på engelska. Childism handlar om att identifiera maktstrukturer i samhället som bygger på ålder, precis som vi har upptäckt maktstrukturer som bygger på kön och etnicitet. Utforskandet av denna struktur skulle kunna leda till att vi avslöjar och motarbetar diskriminering av medborgare för att de är unga.

Childism är lite krångligare än sexism och rasism. Dessa två maktstrukturer har vi lärt oss känna igen och så småningom förstått att de inte bygger på faktiska förhållanden, till exempel att kvinnor skulle vara sämre på det ena och det andra och därför ska ha lägre lön. När det gäller unga medborgare är det däremot så att maktstrukturen till vissa delar är naturlig och önskvärd. Vuxna måste ha ansvar för barn och livserfarenhet ger ibland ett naturligt och önskvärt övertag. Men inte alltid. Det finns, helt enkelt, ett bruk och ett missbruk av den makt som vuxna måste ha över unga. Vilket gör det svårt att prata om childism. Jag får ibland höra "jaha, så nu ska barn bestämma allt, eller?". Vilket i och för sig var precis vad man sa när rasism och sexism började diskuteras på allvar. Det är svårt att inse att man ingår i en sjuk maktstruktur och att man måste mista vissa privilegier. Det är inget konstigt med den känslan, men eftersom vi anser oss vara civiliserade har vi inget val. Vi måste ständigt och tålmodigt motarbeta orättfärdiga maktstrukturer. Oavsett var i hierarkin vi befinner oss.

Ibland möts jag av en trött suck när jag pratar om barns plats i maktstrukturer. Och där har vi ytterligare ett problem med utvecklandet av teorier kring ålder och makt - alla som har en röst i frågan befinner sig på samma sida. Vi som kan uttala oss om detta är alla vuxna och per definition inte intresserade av att släppa ifrån oss makt.

Eftersom så lite skrivits om childism har jag letat inspiration och teorier i texter om sexism och rasism. En inspiration har varit författaren och journalisten Oivvio Polite. I den lysande essäsamlingen White like me, som finns i pocket, skriver han på sidan 49:

Ordet "invandrardebatten" ger som

Truetube

Mon, 12 May 08 13:33:00 +02:00

Truetube är en brittisk webbplats som använder sig av filmer för att diskutera värdegrundsfrågor. Här kan unga skapa egen filmer om svåra frågor som abort, dödsstraff och utseende. Man kan redigera filmerna direkt i ett webbgränssnitt vilket möjliggör för fler att kunna bidra. Tyvärr är det inte uppbyggt som Youtube, t ex, där man kan länka direkt till filmerna. Kanske dags för en svensk version? Vi har ju nystartade Teacher on demand som är en svensk variat av Teachertube men Truetube är inriktad på värdegrundsfrågor och jag tror inte att vi har nån sån i Sverige.

Hittat i Myndigheten för skolutvecklings nyhetsbrev.

Barn och elektroniska media

Mon, 12 May 08 12:17:00 +02:00

Traditionella dagböcker över medieanvändning fungerar inte längre när vi ska studera unga och deras användning av elektroniska media, eftersom många gör två, tre eller ännu fler saker samtidigt. Istället måste forskarna hitta nya sätt att mäta användningen, enligt en ny amerikansk rapport - Children and Electronic Media.
Det är faktiskt första gången jag ser den här typen av diskussion om att vi kanske måste anpassa vår forskning efter objektens situation. Ofta finns en okunnighet om det som ska undersökas, blandad med ett ointresse att verkligen tränga bakom ytan. Den här rapporten, med den lite torra titeln, verkar vara ett lysande undantag. I sammanfattningen kan man bland annat läsa att
Det är innehållet som avgör om medieanvändningen får positiva eller negativa konsekvenser - inte så mycket den tid man lägger ner eller mediet som sådant.
Medieinnehåll som är tänkt att främja umgänge ökar samarbetsförmågan och tolerans för andra samt minskar egoism hos de unga användarna. Baksidan av myntet är att viss underhållning och nyhetsprogram kan ge oro och ångest.
Ni får verkligen ursäkta den snabba direktöversättningen jag har gjort ("främja umgänge"...). Hela rapporten finns att ladda ner i form av ett antal artiklar.
Hittat på Net Family News.

Vad gör dina barn på nätet?

Mon, 12 May 08 11:27:00 +02:00

Det finns platser kvar på Humlabs kortkurs Vad gör dina barn på nätet? Det är jag som håller i den och jag tycker helt klart att det är roligare med många deltagare. Alla är välkomna att gå kursen, den riktar sig alltså inte bara till universitetsfolk. För utomstående kostar det 1800:- men jag har fått ett löfte om gratis kurs för den som anmäler sig efter att ha läst detta... Så du kan anmäla dig och uppge mig som referens så får du gå kursen gratis. Men skynda på för Humlab gör en liten offensiv för att fylla platserna så det kan bli fullt.

No internets involved

Tue, 06 May 08 09:08:00 +02:00

Kan inte låta bli att dela med mig av Bryan Alexanders kommentar till tragedin i Österrike. Dagens inlägg i hans blogg har rubriken Austrian horror continues; no internets involved och han skriver vidare:
Imagine if this story were told from the point of view of a typical fearsome internet account.
"Incest father's secret basement: blueprints were involved."
"Small town says nothing. Can a village be a real community?"
"Father bought food from a grocery story; grocer offers no comment."

Öppenhet och slutenhet

Mon, 05 May 08 12:19:00 +02:00

Förmodligen är det så att alla funderar över Österrikes nationaltrauma just nu. Igår kväll tog Agenda upp frågan med Ann Heberlein, doktor i etik som hade mycket intressant att säga. Hon ville bland annat att vi ska problematisera ondska. Är det en sjuk människa som har utfört dessa vidriga brott eller är det utslag av ondska? Jag tycker att det var intressant att höra någon som vill nämna ord som ondska, det är väldigt ovanligt idag. Sjuk kan vi alla gå med på - det är klart att man inte är frisk i huvudet när man gör nåt sånt! Men ond? Ja, jag tycker nog det men frågan är om jag vill säga det.

Hur som helst kommer vi alla att fundera utifrån våra egna erfarenheter, våra egna rädslor och våra egna perspektiv. Ett av mina professionella perspektiv handlar om öppenhet och slutenhet. När jag har intervjuat barn om internet har det blivit mer och mer tydligt för mig att vårt västerländska samhälle vilar på en mer eller mindre uttalad dubbelhet till öppenhet och slutenhet. Vi förordar öppenhet: du måste berätta när du mår dåligt och säg till fröken om nån är dum. Å andra sidan uppmanar vi barn att inte berätta för mycket, t ex på internet. För mycket är intressant i sig. Det antyder dels att vi redan har en bestämd uppfattning om vad som är lagom mycket och dels att vi delar denna uppfattning med omvärlden. Alla ska veta vad för mycket innebär.

Men under arbetets gång har jag blivt tveksam till om vi verkligen är överens om vad för mycket innebär. Eller om vi verkligen har koll på konsekvenserna av att vara öppen. Eller sluten. I Österrike, liksom i alla liknande fall, hade den våldtagna och fängslade kvinnan behövt hjälp redan som 11-åring, om vi ska tro medierapporterna. Hennes slutna familj möjliggjorde våldtäkterna och senare fångenskapen. Om hon hade fått hjälp att komma undan sin pappa redan som barn hade det varit bra, så långt kanske vi kan vara överens. Hur man ska nå dit är en svår fråga som inte har ett enda svar men en större öppenhet och mindre rädsla för öppenhet kan vara en viktig ingrediens.

Visst blir det svårt och tungt med större öppenehet; vissa kommer förmodligen att berätta mer än de egentligen klarar av - de kommer att berätta för mycket och vi kommer att få veta saker vi inte vill veta. Men det är egentligen hela poängen - att vi vill få upp det onda till ytan, där det är synligt, där vi kan motarbeta det.

Det sociala nätets historia

Mon, 28 Apr 08 11:21:00 +02:00

Howard Rheingold är en äldre herre från USA som tillhör de som har störst kunskap om det sociala nätet. Han är en sån där person som känner av förändringar i samhället och som har sätt att förmedla det han ser. Han har varit i Umeå och föreläst på Humlab om ni vill se honom i aktion. Sedan ett par månader bygger han upp ett arkiv över det sociala nätets historia genom att videoblogga om sina egna erfarenheter från mycket tidiga användningav internet för sociala aktiviteter.

Digital trappa?

Sun, 27 Apr 08 12:10:00 +02:00

Anrika Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, startade förra året ett projekt som man kallade Internetframsyn. Trots det urmodiga namnet var tanken att blicka framåt och försöka förutspå behov kopplade till teknikutvecklingen. För ett par veckor sedan kom resultatet av Internetframsyns arbete där man bland annat konstruerat en trappa - den digitala trappan - på vilken det är tänkt att vi medborgare ska klättra, ett steg i taget. Jag vet inte på vilka grunder man skapat trappan, ett sånt här arbete måste ju dels basera sig på kunskap om den aktuella teknikutvecklingen men lika mycket på kunskap om lärande och inte minst hur tidigare teknikskiften har utvecklat sig. Nu verkar det inte vara så mycket bevänt med de två sista punkterna för den trappa man konstuerat är byggd av prima gammeldags korvstoppningspedagogik. Man tänker sig att alla ska bygga sin kunskap på samma sätt, i samma ordning. Ungefär som den gamla skolan såg ut. Dessutom bygger man trappan på verktygsmetaforen som var förhärskande under 1990-talet, där man sa att IT är ett verktyg som alla andra. Ni minns säkert det pratet. En förklaring till att Internetframsyn inte blev modernare än så här kan vara att man helt valt bort unga som bärare av information. Arbetet tycks ha gått till så att de äldre personer som fått uppdraget suttit tillsamman och pratat ihop sig om vad man tycker sig se. Ja, jag kanske är onödigt elak, men läs själva om den digitala trappan (pdf, se sid 28) och fundera på hur bra den kommer att funka.

1. Uppsöka webbplatser för information, till exempel kommunal information eller tågtider.

2. Använda enklare internettjänster, till exempel e-post och anmälan till evenemang.

3. Använda mer avancerade internettjänster, till exempel internetbank och e-handelstjänster.
4. Använder snabbmeddelanden (instant messaging) och telefonitjänster som Skype.
5. Vara aktiv i sociala communities. Konsumera musik, radio, videoklipp, nyhetsbrev online.
6. Vara nästan ständigt uppkopplad och skapa eget innehåll (bloggar, bilder, video etc), använda mobilt internet, se på ip-tv eller spela on-line spel.

En sak säkrar den här typen av utredning: att kommersiella krafter får hjälp att sälja paketlösningar. Det är nog flera företag som redan filar på Datorkörkortet 2 - nu med den digitala trappan. Jag har själv undervisat i den här typen av kurser på 90-talet och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Det har varit bortkastad tid både för mig och för deltagarna. INGEN får ut något av den där typen av kurser (ja, förutom den som tjänar pengar på det) eftersom kunskapen aldri

Sök pengar för teknik och kultur

Thu, 24 Apr 08 10:19:00 +02:00

Bjarnes minne är en fond skapad till minne av Bjarne Nyquist. Varje år utlyser man ett stipendium för att
"... ge möjlighet att utveckla ett koncept och/eller prototyp som ska kunna leda till affärs- eller samhällsutveckling inom området. Ideerna ska vara djärva och annorlunda men realiserbara och ska kombinera kultur och teknik på ett nytänkande sätt. Stipendiaten får förutom finansiellt stöd för utveckling av koncept/prototyp även hjälp med att söka aktörer och resurser som kan föra idén från koncept till tjänst/produkt."
Sista dagen för ansökan är 5 maj så det är lite bråttom. Läs mer om 2007 års stipendiater. Sen är det bara att fila på sin ansökan.

Learning Race and Ethnicity: Youth and Digital Media

Mon, 21 Apr 08 16:37:00 +02:00

Amerikanska MacArthur Foundation har satsat stora pengar på ett forskningsprojekt om unga och nätet. Nu börjar resultaten komma i form av böcker. Några av artiklarna är fritt nedladdningsbara, kanske i sig ett resultat av forskningen. En av de forskare som fått finansiering via projektet, danah boyd, har nämligen gått ut i sin blogg och uppmanat akademiker att inte längre publicera i tidskrifter som tar betalt för nedladdning. Hon säger bland annat
Use that privilege to help build new journals that are not strapped to broken business models.
Läs artiklar från Learning Race and Ethnicity: Youth and Digital Media.
Hittat på Lina Ydrefelts blogg.

15 miljoner till forskning

Mon, 21 Apr 08 11:06:00 +02:00

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling har beslutat avsätta 15 miljoner till forskning om unga nätkulturer. I juni släpps detaljerna kring ansökningsförfarandet och ansökan ska vara inne i oktober. En av de som drivit fram den här satsningen är Stig-Roland Rask på KK-stiftelsen och han säger så här:

- Vuxenvärlden står ofta både handfallen och frågande inför barns och ungdomars IT-användning. För att få svar är man i många fall hänvisad till medierna som tenderar att ensidigt fokusera på olika problemområden. Risken är att de svarta rubrikerna skymmer den positiva potential som finns i dessa unga kulturer.

Hur ska vi översätta internet?

Mon, 14 Apr 08 14:23:00 +02:00

Vad är det där Apberget för nåt? Det är som en ungdomsgård fast på internet.
När vi som är vuxna ska sätta oss in i nåt nytt - som internet - så måste vi jämföra det med nåt annat, nåt som vi känner oss bekväma med. Vi försöker hitta gamla motsvarigheter till nya fenomen och genom jämförelsen begripa det nya. Vi fungerar helt enkelt så som psykologiska varelser, att vi måste använda vår förförståelse för att begripa nya saker. Den som däremot är uppvuxen med internet kan närma sig nätfenomen från ett annat håll och kan förstå det nya mer utifrån dess unika förutsättningar.
Den sista tiden har jag skrivit om mobbning över nätet och läst mycket av den forskning som finns. Nu var det ganska snabbt gjort för det är verkligen inte många studier som är publicerade. En sak som slog mig är att det är rätt oklart hur vi ska översätta från det vi brukar kalla riktiga livet till internet. Många forskare har valt att referera till gamla resultat om mobbning, alltså resultat som kom till innan internet dök upp i barns liv. Och utan att reflektera närmare försöker de föra över resultaten till nätet. Ett exempel: Det finns studier som visar att övervakning får ner frekvensen av mobbning, dvs ju fler vuxna som övervakar barns skolmiljö, desto mindre mobbning. Om man vill använda dessa resultat på mobbning som sker över nätet gäller det att veta vad som motsvarar övervakning, vad som motsvarar skolmiljö, vad som motsvarar vuxna, osv. Den första tanke som dyker upp är kanske inte den rätta. Att övervaka alla mötesplatser för unga på nätet, är det en bra motsvarighet? Nja, jag misstänker att det skulle vara som att sätta upp övervakningskameror i alla hörn på en skola, på toan, i uppehållsrummet, etc. Så det svåra nu är alltså att förstå hur vi ska översätta resultaten från traditionella studier till barns nya umgängesmiljö.

Nätets infödda

Wed, 26 Mar 08 10:20:00 +01:00

Marc Prensky är en amerikansk författare som använt uttrycken nätets infödda och nätets invandrare för att beskriva skillnaden mellan hur barn och vuxna tar till sig ny teknik. Han menar att skillnaden är så stor att den går att jämföra med skillnaden mellan att vara född i ett land och att invandra som vuxen. Prensky har blivit kritiserad för att producera one-liners, dvs förenklade och innehållslösa men snygga formuleringar. Jag håller med om att det är en förenkling men det är inget fel med det, som jag ser det. Tvärtom, folk som har ägnat sig åt att tänka är väl bara snälla mot oss andra om de förenklar det hela så att vi också förstår. Självklart är det mer komplicerat än Prenskys uttryck antyder, visst finns det individuella skillnader. Bara för att man är född ett visst år är man inte lik alla andra som är födda samma år. Men uttrycken nätets infödda och nätets invandrare sätter bilder i huvudet på mig och de bilderna har jag nytta av. Så här säger Prensky, t ex:

Smart adult immigrants accept that they don't know about their new world and take advantage of their kids to help them learn and integrate. Not-so-smart (or not-so-flexible) immigrants spend most of their time grousing about how good things were in the "old country."

Och här blir jag lite full i skratt och tänker på alla gånger jag själv har varit den där inte-så-smarta.

Offret eller förövaren?

Thu, 20 Mar 08 14:13:00 +01:00

En ovanlig dom rapporteras från England. En dömd sexförbrytare får under fem år inte ha tillgång till dator eller mobiltelefon med kamera eller internetuppkoppling.
Brown was also given a Sexual Offenders Prevention Order banning him for five years from having contact with - or seeking the company of - unaccompanied children under 16, living or working with children, having access to a private personal computer or possessing a mobile phone with a camera or internet capability.

Det ovanliga är inte att han döms till nåt så konstigt som att inte få äga vissa saker, det ovanliga är att domstolen tycks ha fokuserat på förövaren och inte på offren. Väldigt ofta när vi diskuterar internet och barn som utsätts av vuxna är det offren som hamnar i fokus. Det är offren som ska följa vissa regler för att inte bli utsatta. Nya lagar diskuteras som kringskär potentiella offers frihet medan förövarna går fria på ett sätt som kan uppfattas som stötande. Den brittiska domen är därför extra intressant eftersom det skulle kunna innebära en förändring av sättet att tänka.
Apropå just sexuella förövare på internet, skriver jag om det i Dataföreningens bloggstafett idag.

15 minutes of fame

Tue, 18 Mar 08 14:30:00 +01:00

Igår var alla berömda i 15 minuter. Idag är alla berömda för 15 personer. Andy Warhol myntade uttrycket 15 minutes of fame när han menade att i framtiden kommer alla människor att bli berömda, om än ett väldigt kort tag. Det här sa han redan 1979 men vi vanliga människor kanske inte har sett det här förrän på 2000-talet. 30 år efter att Warhol anade vart vi var på väg har vi kort-korta kändiskarriärer som Robinson-Robban och Baren-Linda. Men nu finns det de som parafraserar Warhol för att beskriva dagens mediesamhälle genom att påstå att i framtiden kommer alla att vara berömda för 15 personer. Det här tror jag är en utveckling vi kommer att få se ännu mer av, att folk, kanske främst yngre, nöjer sig med en liten men intresserad publik. En bloggare kan vara nog så glad att det finns en liten men väldigt trogen skara läsare - hon är känd för 15 personer. Och där har vi dessutom svaret på alla sura frågor som ibland dyker upp: vem ska egentligen orka läsa alla dessa bloggar? Svaret är 15 superintresserade personer.

Hon sa: Har aldrig skickat mail till en kompis

Mon, 17 Mar 08 08:24:00 +01:00

Just när vi stackars vuxna äntligen har börjat känna oss riktigt vana vid e-post, kommer rapporter om att denna kommunikationsform är på väg ut. En stor återkommande undersökning, PEW Internet, visar att bara 14 % av amerikanska ungdomar mailar sina kompisar dagligen. Min erfarenhet som intervjuare och smygspanare bland svenska ungdomar pekar åt samma håll. Det mest intressanta är inte e-post längre - att ha flera hundra olästa mail tillhör inte ovanligheterna.
Jag frågade en 19-åring om hon använder e-post.
- Ja. Typ när jag söker jobb... men jag har nog aldrig skickat ett mail till en kompis.
- Aldrig?
- Nej, ja, kanske när jag var liten men inte som jag kommer ihåg.
Första gången jag stötte på det här fenomenet begrep jag ingenting. Det var för några år sedan som en ung människa jag intervjuade påstod att han inte hade nån e-postadress. Samtidigt visste jag att han var aktiv på nätet, eftersom det var därför vi pratade. Jag kommenterade inte det hela men det skvalpade omkring i bakhuvudet på mig och ett mönster började urskiljas när någon ungdom här och där sa att de inte läser sin e-post eller inte kan sin e-postadress. För 10 år sedan skulle jag ha sagt att det bara var riktigt mossiga vuxna som inte vet vad de har för e-postadress.
Många unga skaffar en e-postadress för att uppnå väldigt specifika syften. Det kan gälla att skaffa ett konto nånstans, i en nätgemenskap eller för att kunna spela nätpoker, eller för att skolan delar ut e-postkonton och att information ges via den adressen.
Istället sker mycket av kommunikationen via inloggade applikationer som Apberget eller MSN. Många av dessa applikationer erbjuder olika sätt att kommunicera: snabbmeddelanden, e-post, bloggar med kommentarsfält bland annat. Den stora fördelen är att de olika sätten att kommunicera är integrerade så att man slipper titta efter meddelanden på flera ställen.
Så det kanske rent av är så att e-posten är på väg ut. Eller i alla fall på det sätt som vi tänker oss e-post idag. Internet tycks precis som de flesta medier sammanstråla, eller konvergera, mer och mer. Det blir enklare att baka ihop delar och anpassa efter våra olika personliga behov. Vi kan redan idag använda applikationer där vi direkt i webbläsaren kan läsa nya mail, se vilka bloggar som blivit uppdaterade, läsa nyheter, se om vi fått nya meddelanden på Facebook och vilka kompisar som är inloggade. Så e-posten kanske inte är utdöende men under kraftig förändring.