Datorn i skolan (lärarblogg) - Oktober 2008

-Språkgrupper på 32 respektive 47 elever?...!!! Jag trodde inte mina öron när höstterminens spanska steg 3 gick igång. Jag har ju för herregud inte böcker så det räcker åt alla, beklagade jag mig för chefen, ytterst försynt, eftersom jag inom mig samtidigt gladde mig åt att få arbeta så mycket med spanska och eftersom jag samtidigt kände att en pedagogisk utmaning tornade upp sig framför mig som ett stort fjäll med härliga alpina pister och svarta backar.

-Ha lite is i magen, sa chefen, så ska du se att det hoppar av så pass många så att vi strax är nere i 30/30 i grupperna och då skulle vi ha anställt en extra lärare i onödan. Vi avvaktar och kör så här. Du får filmsalen så ni har utrymme. Kul va?

Och så var det ju det där med utbytet med Chile och en delegation på 8 elever och 2 lärare som skulle anlända och hur vi skulle kunna använda det i undervisningen. Hm......men....eleverna hade ju alla försetts med dator! Jippi!! Här ligger lösningen!, tänkte jag entusiastiskt.

På en gång engagerade jag mig i att skanna in kartor i pdf-format. Fysiska kartor, politiska kartor av Latinamerika och av Chile. Jag gjorde en gloslista med geografiska termer som jag ville att eleverna skulle arbeta med och lära in som en första ingång till de instuderingsfrågor som jag förberett till kartorna med Chiles geografi. Allt detta lade jag ut i Fronterrummet jag förberett. Detta arbetade vi med på lektionen och hade riktigt kul. Datorn var ju lite ny för dem samt vissa applikationer och funktioner.

Efter det fortsatte jag med att förbereda en Power Point om Chiles 3 delar: la zona norte, la zona central och la zona sur där jag talade in en presentation på spanska om landets geografi, befolkningsfördelning över landet samt vad man mestadels försörjer sig på i de olika delarna av landet därutöver lite kort om faunan. Jag menar: lamor är ju faktiskt intressanta! Den lade jag också ut i Fronter. Den hade de i läxa att lyssna på och försöka avkoda och översätta. Vi gick igenom den på lektion.

Eleverna fick sedan i uppgift att förbereda 5 frågor som de skulle ställa till en chilensk elev och dessa frågor fick inte vara frågor som skulle kunna besvaras med ett enkelt 'ja' eller 'nej', utan det skulle vara frågor som tvingade de chilenska ungdomarna att: beskriva, förklara, reflektera, jämföra och dra slutsatser, m a o lämna fylliga svar. De svar eleverna skulle få under intervjun skulle ligga till grund för en sammanfattning skriven på spanska som eleverna skulle få arbeta med på lektionerna och sedan lämna in i sin mapp i Fronterrummet.

Men...jösses!, tänkte jag. Hur skall de kunna ställa dessa frågor till en 'nativohablante' och samtidigt lyssna och anteckna svar så fylliga att de sedan kan skriva en riktigt bra sammanfattning på spanska? Det är ju alldeles för svårt! Men...då kom jag ju ihåg det välsignade 'head-set' med vilket alla försetts ett varsitt, med en mikrofon på samt insp Läs mer och kommentera »

Som vanligt lämnar man ut uppgiften för momentet, tydligt beskriven hur man tänkt sig att detta skall gå till, försedd med tydliga kriterier för de olika betygen: G, VG, MVG men dessutom med inlämningsdatumet tydligt utskrivet. -Har ni några frågor, undrar man, och möts av ett rungande; -Nej!

Men när inlämningsdatumet är inne kommer eleverna och säger; jag kan inte lämna in p g a kemiprovet på fredag som jag måste plugga till och det är 100 sidor jag måste läsa på och så är det den där extra svenskan som ingår i mitt kurspaket, så jag måste skriva en novell också och så är det ju den där romanen till engelskan som jag måste läsa ut och ja....jag hinner bara inte göra klart den här uppgiften så att jag skulle vara riktigt nöjd med den, tills i dag.

Jag känner hur mitt hjärta blöder, hur pulsen går igång av empati med den stressiga situation som eleven beskriver. Samtidigt hör jag Per Måhls röst från föreläsningen om 'Betyg och bedömning' från upptaktsdagarna på Aula Nordica, hösten 2007: 'Ni måste ta emot en inlämningsuppgift även om den är 2 år försenad utan att ni räknar in förseningen i bedömningen'. Man vacklar i sin rustning av krav som man stängt in sig i och riktar mot eleverna och tänker; men kära nån, inte gör det väl något om hon lämnar in lite senare, hon som är så duktig.

Detta är en svår situation. Man vet att vissa av eleverna jobbar för ett MVG de egentligen inte alls klarar av eller har förutsättningarna för och släpar ständigt med uppgifter, för att hinna få den hjälpen av föräldrar, kompisar eller syskon som de behöver för att nå dit de inte når av egen maskin i just det ögonblicket.

Inlämningsmappen i Fronter är här en hjälp. Man kan bara låta eleven beklaga sig och låta det rinna av och förklara att: -Inlämningsmappen stänger i natt kl. 23.59 och tills dess har du på dig, men inte längre. Tyvärr. Detta svar är inte elverna beredda på och börjar inte ansätta dig med att du har vissa favoriter och dessa alltid får eftergifter medans de själva bara bemöts av krav. Inlämningsmappen är avpersonifierad och en teknisk pryl som de inte argumenterar emot.

Med detta bäddar vi för en mer demokratisk bedömning som faktiskt gynnar killarna som har en högre moral när det gäller att ta itu med uppgifterna och lämna in dem, för de har träning på fredagkväll och en match på lördag, framför att sikta på ett orealistiskt betyg. 

God morgon! Ett hett tips: Göm dig bakom inlämningsmappens begränsade öppettid när det är svårt att säga nej!

Självklart inledde vi lärare i moderna språk terminen med att beklaga oss över de få och korta undervisningspass som står oss till buds per vecka och de krav på språklig utveckling och den framstegstakt som de årliga nationella proven i engelska ställer.

Knepigast är ju detta med att få någon utveckling av uttalet som under nationella provets muntliga del klingar svenskt hos elever som redan från början när de kommer hit till gymnasiet har problem. Övningar som dessa elever skulle behöva i högläsning skulle ta för mycket tid i anspråk av vår snålt tilltagna budget av minuter per vecka. För övrigt skulle eleverna inte ställa upp på något så ohyggligt pinsamt inför sina klasskamrater.

Vi kunde konstatera att ett sådant där språklabb, dit man kunde gå med eleverna och arbeta med att läsa in glosor och text i något ljudprogram och sedan avlyssna och korrigera sitt uttal, skulle vi behöva här på vår skola och det borde ju bli möjligt eftersom någon datasal borde komma loss nu när eleverna skulle förses med egen dator. Saken nämnde jag för min chef rektorn som uppmanade mig att från någon annan skola där det finns ett språklabb ta rätt på vilken programvara som behövs och helt enkelt köra igång.

Så långt behövde vi aldrig gå. Jag upptäckte att ettorna har ett ljudbehandlingsprogram som heter 'Audacity' där de kan spela in ljudfiler och de har alla fått ett varsitt head-set försett med mikrofon. Jippi!!!

Nu har jag kunnat ge eleverna i läxa att i hemmets lugna vrå istället för inför klasskompisarna, läsa in veckans kapiteltext med 'Audacity', exportera filen till wav-format och lämna in den i Fronterrummet, där endast jag kan gå in och lyssna på dem. Det blev en enorm framgång! Samtliga ställde upp på detta med stor iver.

De vinster jag har gjort är att jag för det första vunnit tid med att plocka ut en sådan här övning ur klassrummet och göra den till hemläxa. För det andra har jag försäkrat mig om att samtliga elever faktiskt läst texten, minst en gång. Jag har fått möjlighet att lyssna på alla eleverna i gruppen och inte endast de som vill synas mest och jag kan återgå till att lyssna på inspelningarna samt jämföra dem med andra, senare inspelningar och avgöra om det skett något framsteg i läsningen och uttalet. Jag har fått många att tycka att det faktiskt finns någon mening med att läsa texten därför att de får anledning att använda ny teknik och de får höra sin egen röst. Och det är väl meningen att vi i undervisningen även skall utveckla deras ego - eller som det fint heter, 'identitet'.

God morgon! Ett hett tips: Led elevernas lust in i språkundervisningen via deras intresse för hypade tekniska prylar, du utvecklar din egen pedagogik på vägen!

Varje år inleder man SvA kursen med att tala om det stora provet i novellanalys som skall genomföras som salskrivning med alla ettorna under slutet av november.

Sedan förbereder man en hel drös med noveller som ligger som karameller inslagna i guldpapper och väntar på att bli lästa. Vill då eleverna läsa? Några,...men de är förhållandevis få och tyvärr väldigt tystlåtna. Ja, det är ju inte de man hör mest i klassrummet precis.

I år skedde något magiskt. Alla ettor fick en egen laptop. Nu svävar man in i klassrummet med uppkopierade, dubbelsidiga och färdigt häftade noveller och erbjuder eleverna att välja mellan svenska, europeiska, utomeuropeiska noveller samt noveller hämtade från fjärran östern. Bara välj! säger man entusiastiskt och möts med: Fan, va drygt! Ska vi läsa allt det här?

Det är då man plockar fram försäljarrösten och erbjuder dem att läsa den inscannade varianten i pdf-format i Fronterrummet om det är lättare för dem att läsa på dataskärmen eller om de tycker att det är svårt att läsa texten kan de luta sig tillbaka, ta en kaffe och lyssna på de inlästa versionerna i wav-format med mediaspelaren som jag läst in med Audacity-programmet, konverterat till wav- och dessutom mp3-format och sedan också lagt ut i Fronterrummet åt dem. Fast då är det ju förståss bra om de använder hörlurar. 

Gissa om det blev en succé! Ursäkterna att slippa arbeta med noveller har bara tystnat och vi har betraktat världen genom de fönster som novellerna öppnat och besökt 60-talets Peru, 70-talets Sydafrika, Indien, Iran. Vi har upplevt den stränga januarivintern i Bulgarien där vargarna gängar ihop sig och jagar människan och en äktenskapskonflikt på den sicilianska landsbygden som slutade med en yxmördad hustru. Kort sagt, det har varit mycket spännande och vi har definitivt haft kreativa diskussioner. Eleverna är ena hejare på novellanalys!

God eftermiddag! Ett hett tips: Utgå från de ursäkter du själv använde i skolan för att slippa arbeta när du fastställer dina valbara alternativ!