Nätkulturer - Mars 2008

En ovanlig dom rapporteras från England. En dömd sexförbrytare får under fem år inte ha tillgång till dator eller mobiltelefon med kamera eller internetuppkoppling.

Brown was also given a Sexual Offenders Prevention Order banning him for five years from having contact with - or seeking the company of - unaccompanied children under 16, living or working with children, having access to a private personal computer or possessing a mobile phone with a camera or internet capability.

Det ovanliga är inte att han döms till nåt så konstigt som att inte få äga vissa saker, det ovanliga är att domstolen tycks ha fokuserat på förövaren och inte på offren. Väldigt ofta när vi diskuterar internet och barn som utsätts av vuxna är det offren som hamnar i fokus. Det är offren som ska följa vissa regler för att inte bli utsatta. Nya lagar diskuteras som kringskär potentiella offers frihet medan förövarna går fria på ett sätt som kan uppfattas som stötande. Den brittiska domen är därför extra intressant eftersom det skulle kunna innebära en förändring av sättet att tänka.

Apropå just sexuella förövare på internet, skriver jag om det i Dataföreningens bloggstafett idag.

Just när vi stackars vuxna äntligen har börjat känna oss riktigt vana vid e-post, kommer rapporter om att denna kommunikationsform är på väg ut. En stor återkommande undersökning, PEW Internet, visar att bara 14 % av amerikanska ungdomar mailar sina kompisar dagligen. Min erfarenhet som intervjuare och smygspanare bland svenska ungdomar pekar åt samma håll. Det mest intressanta är inte e-post längre - att ha flera hundra olästa mail tillhör inte ovanligheterna.

Jag frågade en 19-åring om hon använder e-post.
- Ja. Typ när jag söker jobb... men jag har nog aldrig skickat ett mail till en kompis.
- Aldrig?
- Nej, ja, kanske när jag var liten men inte som jag kommer ihåg.

Första gången jag stötte på det här fenomenet begrep jag ingenting. Det var för några år sedan som en ung människa jag intervjuade påstod att han inte hade nån e-postadress. Samtidigt visste jag att han var aktiv på nätet, eftersom det var därför vi pratade. Jag kommenterade inte det hela men det skvalpade omkring i bakhuvudet på mig och ett mönster började urskiljas när någon ungdom här och där sa att de inte läser sin e-post eller inte kan sin e-postadress. För 10 år sedan skulle jag ha sagt att det bara var riktigt mossiga vuxna som inte vet vad de har för e-postadress.

Många unga skaffar en e-postadress för att uppnå väldigt specifika syften. Det kan gälla att skaffa ett konto nånstans, i en nätgemenskap eller för att kunna spela nätpoker, eller för att skolan delar ut e-postkonton och att information ges via den adressen.

Istället sker mycket av kommunikationen via inloggade applikationer som Apberget eller MSN. Många av dessa applikationer erbjuder olika sätt att kommunicera: snabbmeddelanden, e-post, bloggar med kommentarsfält bland annat. Den stora fördelen är att de olika sätten att kommunicera är integrerade så att man slipper titta efter meddelanden på flera ställen.

Så det kanske rent av är så att e-posten är på väg ut. Eller i alla fall på det sätt som vi tänker oss e-post idag. Internet tycks precis som de flesta medier sammanstråla, eller konvergera, mer och mer. Det blir enklare att baka ihop delar och anpassa efter våra olika personliga behov. Vi kan redan idag använda applikationer där vi direkt i webbläsaren kan läsa nya mail, se vilka bloggar som blivit uppdaterade, läsa nyheter, se om vi fått nya meddelanden på Facebook och vilka kompisar som är inloggade. Så e-posten kanske inte är utdöende men under kraftig förändring.