Nätkulturer - Senaste inläggen

I Umeås närmaste stad, Vasa, arrangeras en konferens som har ett ovanligt tema. Konferensen heter Experience och har som slogan The crossroads of media, technology, design, education, business and culture.

En av huvudtalarna är Vim Veen, den holländska professorn som myntade uttrycket Homo Zappiens, den zappande människan. Hans forskning handlar mycket det som ibland kallas multi-tasking, förmågan att snabbt växla mellan olika aktiviteter (ibland missuppfattat som förmågan att göra många saker samtidigt). Professor Veen är en lysande föreläsare och en brother in arms när det gäller att peka ut kompetens hos unga medborgare. Han har bland annat sagt att det borde ingå i lärarprofessionen att identifiera styrkor, inte bara svagheter. Låter ju självklart när han säger det, men ser det ut så i skolorna? Eller förekommer det fortfarande att man inleder barns utbildningsväg med att tala om vad de är riktigt, riktigt dåliga på?

Konferensen välkomnar abstrakt fram till 15 augusti.

The themes of papers are formulated along with the content of the accepted abstracts. Please send your proposal, a one-page abstract in RTF-format, to experience08@abo.fi by August 15th, 2008. Acceptance will be notified personally via email by September 5th, 2008 and a fully detailed schedule of presentations will be published on the conference home page in September 2008. 

Idag, 15 maj, vill Amnesty att vi som bloggar ska skriva om mänskliga rättigheter. Kampanjen Blogging for Hope sprider sig som en löpeld mellan olika bloggar. Förutom bloggandet kan man stödja Amnestys arbete för mänskliga rättigheter genom att bli sms-aktivist.

Jag tänkte skriva om barns rättigheter eftersom det ligger närmast min forskning. I min avhandling började jag utforska begreppet childism. Har inte hittat nåt bra svenskt ord än eftersom de få texter som finns är på engelska. Childism handlar om att identifiera maktstrukturer i samhället som bygger på ålder, precis som vi har upptäckt maktstrukturer som bygger på kön och etnicitet. Utforskandet av denna struktur skulle kunna leda till att vi avslöjar och motarbetar diskriminering av medborgare för att de är unga.

Childism är lite krångligare än sexism och rasism. Dessa två maktstrukturer har vi lärt oss känna igen och så småningom förstått att de inte bygger på faktiska förhållanden, till exempel att kvinnor skulle vara sämre på det ena och det andra och därför ska ha lägre lön. När det gäller unga medborgare är det däremot så att maktstrukturen till vissa delar är naturlig och önskvärd. Vuxna måste ha ansvar för barn och livserfarenhet ger ibland ett naturligt och önskvärt övertag. Men inte alltid. Det finns, helt enkelt, ett bruk och ett missbruk av den makt som vuxna måste ha över unga. Vilket gör det svårt att prata om childism. Jag får ibland höra "jaha, så nu ska barn bestämma allt, eller?". Vilket i och för sig var precis vad man sa när rasism och sexism började diskuteras på allvar. Det är svårt att inse att man ingår i en sjuk maktstruktur och att man måste mista vissa privilegier. Det är inget konstigt med den känslan, men eftersom vi anser oss vara civiliserade har vi inget val. Vi måste ständigt och tålmodigt motarbeta orättfärdiga maktstrukturer. Oavsett var i hierarkin vi befinner oss.

Ibland möts jag av en trött suck när jag pratar om barns plats i maktstrukturer. Och där har vi ytterligare ett problem med utvecklandet av teorier kring ålder och makt - alla som har en röst i frågan befinner sig på samma sida. Vi som kan uttala oss om detta är alla vuxna och per definition inte intresserade av att släppa ifrån oss makt. 

Eftersom så lite skrivits om childism har jag letat inspiration och teorier i texter om sexism och rasism. En inspiration har varit författaren och journalisten Oivvio Polite. I den lysande essäsamlingen White like me, som finns i pocket, skriver han på sidan 49:

Ordet "invandrardebatten" ger som Läs mer och kommentera »

Traditionella dagböcker över medieanvändning fungerar inte längre när vi ska  studera unga och deras användning av elektroniska media, eftersom många gör två, tre eller ännu fler saker samtidigt. Istället måste forskarna hitta nya sätt att mäta användningen, enligt en ny amerikansk rapport - Children and Electronic Media.

Det är faktiskt första gången jag ser den här typen av diskussion om att vi kanske måste anpassa vår forskning efter objektens situation. Ofta finns en okunnighet om det som ska undersökas, blandad med ett ointresse att verkligen tränga bakom ytan. Den här rapporten, med den lite torra titeln, verkar vara ett lysande undantag. I sammanfattningen kan man bland annat läsa att 

Ni får verkligen ursäkta den snabba direktöversättningen jag har gjort ("främja umgänge"...). Hela rapporten finns att ladda ner i form av ett antal artiklar.

Hittat på Net Family News.

Kan inte låta bli att dela med mig av Bryan Alexanders kommentar till tragedin i Österrike. Dagens inlägg i hans blogg har rubriken Austrian horror continues; no internets involved och han skriver vidare:

Imagine if this story were told from the point of view of a typical fearsome internet account.
"Incest father's secret basement: blueprints were involved."
"Small town says nothing. Can a village be a real community?"
"Father bought food from a grocery story; grocer offers no comment."

4. Använder snabbmeddelanden (instant messaging) och telefonitjänster som Skype.

5. Vara aktiv i sociala communities. Konsumera musik, radio, videoklipp, nyhetsbrev online.

"... ge möjlighet att utveckla ett koncept och/eller prototyp som ska kunna leda till affärs- eller samhällsutveckling inom området. Ideerna ska vara djärva och annorlunda men realiserbara och ska kombinera kultur och teknik på ett nytänkande sätt. Stipendiaten får förutom finansiellt stöd för utveckling av koncept/prototyp även hjälp med att söka aktörer och resurser som kan föra idén från koncept till tjänst/produkt."

Sista dagen för ansökan är 5 maj så det är lite bråttom. Läs mer om 2007 års stipendiater. Sen är det bara att fila på sin ansökan.

Amerikanska MacArthur Foundation har satsat stora pengar på ett forskningsprojekt om unga och nätet. Nu börjar resultaten komma i form av böcker. Några av artiklarna är fritt nedladdningsbara, kanske i sig ett resultat av forskningen. En av de forskare som fått finansiering via projektet, danah boyd, har nämligen gått ut i sin blogg och uppmanat akademiker att inte längre publicera i tidskrifter som tar betalt för nedladdning. Hon säger bland annat

Use that privilege to help build new journals that are not strapped to broken business models.

Läs artiklar från Learning Race and Ethnicity: Youth and Digital Media.

Hittat på Lina Ydrefelts blogg.

Vad är det där Apberget för nåt? Det är som en ungdomsgård fast på internet.

När vi som är vuxna ska sätta oss in i nåt nytt - som internet - så måste vi jämföra det med nåt annat, nåt som vi känner oss bekväma med. Vi försöker hitta gamla motsvarigheter till nya fenomen och genom jämförelsen begripa det nya. Vi fungerar helt enkelt så som psykologiska varelser, att vi måste använda vår förförståelse för att begripa nya saker. Den som däremot är uppvuxen med internet kan närma sig nätfenomen från ett annat håll och kan förstå det nya mer utifrån dess unika förutsättningar.

Den sista tiden har jag skrivit om mobbning över nätet och läst mycket av den forskning som finns. Nu var det ganska snabbt gjort för det är verkligen inte många studier som är publicerade. En sak som slog mig är att det är rätt oklart hur vi ska översätta från det vi brukar kalla riktiga livet till internet. Många forskare har valt att referera till gamla resultat om mobbning, alltså resultat som kom till innan internet dök upp i barns liv. Och utan att reflektera närmare försöker de föra över resultaten till nätet. Ett exempel: Det finns studier som visar att övervakning får ner frekvensen av mobbning, dvs ju fler vuxna som övervakar barns skolmiljö, desto mindre mobbning. Om man vill använda dessa resultat på mobbning som sker över nätet gäller det att veta vad som motsvarar övervakning, vad som motsvarar skolmiljö, vad som motsvarar vuxna, osv. Den första tanke som dyker upp är kanske inte den rätta. Att övervaka alla mötesplatser för unga på nätet, är det en bra motsvarighet? Nja, jag misstänker att det skulle vara som att sätta upp övervakningskameror i alla hörn på en skola, på toan, i uppehållsrummet, etc. Så det svåra nu är alltså att förstå hur vi ska översätta resultaten från traditionella studier till barns nya umgängesmiljö.