Daniel Skog - Maj 2008

För ganska precis 10 år sedan åkte jag till Kreta med min dåvarande flickvän (min nuvarande fru). Jag hade aldrig varit på Kreta tidigare och hade höga förväntningar. Jag minns att resan innehöll en del överraskningar. Hotellet gick inte att känna igen från resekatalogen och det var betydligt längre än väntat till stranden. De flesta överraskningarna var dock positiva. Maten var underbar, vädret varmare än vad någon kunnat förutse och Elafonissi vackrare än vad jag föreställt mig. Resan blev mycket lyckad!

Nu planerar vi som bäst för att åka till Kreta igen och jag räknar med nya överraskningar. Men denna gång har jag planerat vår resa på ett annat sätt än tidigare.

På hotellets hemsida finns information och bilder som kompletterar resebyråns beskrivning av hotellet. I olika diskussionsforum ger tidigare hotellbesökare ytterligare information om hotellet och de närmaste omgivningarna. I samma forum finns för övrigt värdefull allmän information om resmålet och tips om lämpliga utflykter. Med hjälp av Google Maps har jag spanat in exakt var hotellet ligger och kan redan nu se hur tillgänglig stranden är och planera för dagsturer till andra delar av ön. På Flickr kan jag se bilder från de platser vi skall besöka och på YouTube finns förstås filmer från samma miljöer. Dessutom har jag stenkoll på vädret! Idag är det 31 grader på Kreta - här i Umeå är det 9 grader...

Någon kanske tycker att alla dessa Internetbaserade tjänster förtar en del av glädjen med att resa eftersom de avslöjar sådant som är roligt att upptäcka på egen hand. Men jag tycker inte det. Det är oerhört roligt att ta del av all förhandsinformation och det gör bara att jag längtar mer efter själva resan. Jag är övertygad om att det dyker upp överraskningar även på denna resa. Men kanske kan vi nu undvika de negativa och uppleva fler positiva?

Bilden nedan är tagen i fredags då jag var inbjuden till Umeå stadsbibliotek för att träffa en större grupp ur personalen. Jag höll en presentation med titeln "Nätgemenskap 2.0" som inleddes med en allmän introduktion till fenomenet nätgemenskap, och sedan fortsatte med en beskrivning av hur nya former av nätgemenskap uppstår i sammanhanget av dagens så kallade web 2.0-tjänster.

En förkortad version av min PowerPoint-presentation finns att beskåda här. Mitt huvudbudskap var att dagens nätgemenskaper ser annorlunda ut än de som existerade på slutet av 90-talet, då nätgemenskap (eller snarare engelskans virtual community) etablerades som företeelse och begrepp. Om de tidiga nätgemenskaperna var relativt småskaliga och knutna till en specifik webbmiljö (exempelvis ett diskussionsforum eller en e-postlista) så kan dagens nätgemenskaper ofta vara större och mer utspridda. En nätgemenskap kan etableras och upprätthållas via en mängd olika webbplatser vilket också ökar komplexiteten. Det betyder också att den kan vara svår att se och studera.

Samtidigt existerar naturligtvis fortfarande småskaliga nätgemenskaper och kanske är det främst i dessa sammanhang som verklig gemenskap faktiskt uppstår? Storskaliga mötesplatser med tusentals eller miljontals medlemmar kan knappast betraktas som sammanhållna nätgemenskaper. Däremot kan de utgöra noder i ett nätverk av mötesplatser, som alla nyttjas av medlemmarna i en väl definierad nätgemenskap när de kommunicerar med varandra.

I sammanhanget kan det vara värt att notera att den gemensamma webbplatsen för Umeåregionens bibliotek (minabibliotek.se) just nu testas i vår "testcentral". Detta test finns här.